Hunt

I kväll vandrar jag i skuggornas dal, min hand kramar svärdet hårt, det blänkande stålet som spetsar allt som kommer i min väg. Jag, min egen baneman, ensam är stark, inga hinder kan stoppa min framfart. Den anonyme dräparen, skoningslös, hjärtat är fult, ärrigt och hårt som sten.

Jag har rest överallt och ingenstans, sovit i fiendens läger och förlustat mig med gift. De nakna kropparna plågar mig om natten, skrikande, pulserande, törstande efter njutning. Deras vilja är min lag, min förbannelse.
Välkommen till min värld…