Döden klär honom

Hennes blick tränger rakt in i honom, det råa begäret träffar hans frusna kropp, hon vill ha honom, ord är överflödiga. När hon sätter sig bredvid honom i soffan vet han redan, det går inte längre att blunda, hennes händer smeker över hans armar och han låter det ske. Han känner sig trasig, föraktad och njuter av att dyrkas av henne, att få försvinna bort i hennes värld, om än bara för en kort stund. Just i denna sekund är han allt, regnet slår mot hennes fönsterrutor och han känner hennes läppar mot sin hals.

Hon smittar honom med sitt gift, gör honom beroende, han borde lämna henne, åka hem, men det går inte, hon håller honom kvar. Med fingrarna utforskar hon hans hud, han ryser av hennes lätta rörelser, det är skönt, kärleksfullt och han kan inte minnas senast någon rörde honom på det sättet. Känslan skrämmer honom, han drar sig undan, går ut på balkongen och tar en cigarett.

Hon kommer efter, ler åt honom, förundras över hans motståndskraft, tar hans hand och leder honom tillbaka in i värmen. Försiktigt smeker han av henne blusen och byxorna, låter ett finger följa konturerna och med tungan retar han bröstvårtorna styva. Hon stönar, glider med händerna i hans regnvåta hår. Han är berusad, låter handen försvinna in mellan hennes ben, hon särar villigt och gör sig redo att ta emot honom.

Han stannar upp, det känns inte rätt, hon är för bra, hans kalla inre kommer att förstöra henne. De skiljs åt med en kram, hans ögon är blanka och han gömmer dem med solglasögonen.

Ensam kör han bilen, den höga musiken dödar hans inre röster.